FoppaLoppa

Igår var det då dags för återbesök hos veterinären. När vi kom dit var "min" veterinär hemma med sjukt barn och skulle inte börja jobba förrän kl 17.00. Hon skulle ringa upp under kvällen.
Jag fick i alla fall ta bort mina stygn och TRATTEN försvann!
Ett blodprov hann de också med att ta.

På vägen hem hittade vi några snödrivor och jag fick äntligen snöbada.
Glad som en lärka var jag när jag äntligen slapp traska omkring med den där eländiga tratten.

Matte satte sig i närheten av telefonen och väntade. Och väntade. Och väntade.
Till slut, halv tio, ringde veterinären.
Det var inga roliga besked hon hade att komma med.
Bägge muskelproverna visar att jag har myosit. Tyvärr inte en inflammatorisk myosit utan en atrofisk myosit. Det innebär att cortison egentligen inte ska hjälpa eftersom det är en antiinflammatorisk medicin.
Eftersom jag är en mystisk hund så har jag ändå blivit så mycket bättre av cortisonet så veterinären valde att öka på dosen igen över helgen så skulle matte och veterinären pratas vid igen på tisdag.
Om inte cortisonet hjälper så kommer mina muskler att falla sönder mer och mer så till slut kommer ingenting att finnas kvar...