FoppaLoppa

Nu har höstmörkret verkligen lagt sig som en stor varm filt över oss nordbor. Då tycker matte att jag ska ha reflexer på mig när jag är ute. För att jag inte ska bli påkörd. Detta för med sig att jag får gå omkring och se ut som en lysmask. Ack, hur klarade sig hundar förr i världen?

Grattis Zigge till det finska championatet! Det är en ära att få vara din halvbror!

Lite om mina morgnar:
När matte yrvaket slänger ut armen för att stänga av väckarklockan (05.45) lyfter jag lite lojt på ena ögonlocket men rör mig inte ur fläcken. Låt henne hållas, dricka kaffe, äta frukost och läsa tidningen. När hon sedan försvinner in i badrummet för morgontoaletten kan jag börja morna mig och sträcka ordentligt på mig. Sedan står jag utanför badrumsdörren och väntar som den snälla och väluppfostrade hund jag är.
Efter min morgonpromenad vankas min frukost. Mums! Sedan stressar matte runt och väcker lillmattar och lillhusse och jag följer henne i hälarna för att hon ska förstå att jag har koll på henne.
När klockan är 07.15 ska matte skynda sig till bussen. Då sitter jag vid dörren och ser så ledsen ut jag kan, allt för att ge matte så dåligt samvete att hon stannar hemma. Än har jag inte lyckats!
Sedan skyndar jag mig till kökssoffan så att jag kan titta längtansfullt efter den matte eller husse som är på väg.
SEN kryper jag till kojs igen, gärna i soffan eller fåtöljen. En morgon häromveckan hade jag räknat fel, det var en matte kvar! Tagen på bar gärning:

Tack för att ni finns. Bloggandets osökta charm är när man slänger ut sina ord i rymden och någon fångar upp dem, reflekterar över dem och lämnar dem tillbaka i kloka kommentarer. (Nåja, mer eller mindre kloka då!)
Gullan, jag ser fram emot Chezzies egen doggblogg och du Nisse, visst blir det väl en Resedagbok?

Gud, va trist. Matte valde basketmatch med lilla lillmatte (de vann förresten mot Lit) framför schnauzerträff eller spårträning. Such is life! Till råga på allt regnar det.
MEN, vi har i alla fall ett fint paraply!

Ögonlysning är en sådan sak som man bör genomgå om man är en schnauzer. Idag var det min tur och för en gångs skull var jag alldeles OK. Åtminstone ögonen, Det känns skönt, tycker jag, Jag har t o m papper på det! Tydligen är ögonen en känslig punkt på oss vovvar av den ädla schnauzerrasen. Men nu behöver jag inte göra det fler gånger förrän jag blir gammal. Om inte matte kommer på att jag ska paras och och om hon kommer på det när intyget är över ett år gammalt.
Jag insåg när jag kom till kennelklubbens lokal där ögonlysningen görs att detta är vad länets hundar sysslar med en regnig eftermiddag i oktober! Det var riktigt trevligt att sitta där och umgås en stund i väntan  på veterinären. Hittade en liten schnauzerflicka som hette Agnes och som påminde om Iza. Då sjöng jag en serenad...!

En trogen bloggläsare undrar vart vi har tagit vägen! Ja, det ÄR ju länge sedan något blev skrivet och det har väl hänt en del saker under veckan som gått.
Förra fredagen var jag hos Mona. Det började dra ihop sig till utställning igen och matte som inte har någon framförhållning alls fick panik när hon upptäckte att vi inte bokat någon tid för trimning. Hon jagade igång stackars Mona som mest av allt behöver vila just nu så vi fick komma i sista minuten. När jag hade badat och Mona skulle torka mina tassar upptäckte hon att jag blödde från ena baktassen! Då var det en klo som hade kluvits (säger man så?). När matte ringde veterinären fick vi order om jodopaxförband och sedan tejpad klo.
Efter många om och men och med hjälp av lilla lillmatte så satt det en liten tejpremsa på klon och matte var nöjd ett tag.
Söndagen blev den stora utställningsdagen. Mona och Christer hämtade upp stora lillmatte och mig på morgonen och så bar det av till Sundsvall. Domaren tyckte inte om mig - hon gav mig en 2:a! En liten tröst i bedrövelsen är att även Brahman fick en 2:a så man är i gott sällskap så att säga. Ingen av hundarna i öppna klassen fick en 1:a! Antagligen var vi för stora allihop. Annars var kritiken bra, fast domaren tyckte att jag slarvade med mina rörelser. Tänk att alla domare  hittar nya fel! Stor och slarvig, that´s me!
Vi får nog satsa på någon annan aktivitet istället och då kommer vi oooosökt in på korvkursen. Matte var salig efter tisdagskvällen för att hon tyckte att jag varit såååå duktig. Och det var en rolig kurskväll för vi fick göra många roliga saker. Gullan var där när vi kom så vi hann pussas lite. Tyvärr hade hon FelaFjällan med så det var inte enbart nöjsamt. Längesen jag träffade Chezzie nu! Gullan påstår i alla fall att det nog beror på pussandet att jag skötte mig så bra sen.
Annars händer det inte så mycket på dagarna, matte är hemma från jobbet men hon är sjuk så hon är inte så rolig som hon kan vara ibland. Men det är ganska mysigt att få sova i sängen