Den där Sally...

Det är något speciellt med gråhunden Sally! Förutom att hon får mig att springa in i stolpar så får hon mig också att sätta mig ner och sjunga en serenad. (Ja, matte påstår att jag ylar och gnäller men vilken hundtjej som helst förstår att det är en serenad.) För det mesta ser jag henne bara tvärsöver vägen men i morse stötte vi ihop på riktigt. 
Det sa klick! 

Heeeej Britta...


Visst blir man glad av snö? Imorse var det så vitt och ljust och fint när matte och jag tog morgonpromenaden. Jag rullar mig hejdlöst i allt det vita, gör du också det?`Matte är lite tråkig när det gäller sånt....


Min lilla lillmatte sa att du skulle bli glad över att få vara med på bild! Stämmer det?


Gud, va pinsamt alltså...



   


Så här blir det när inte matte är hemma...
Utspökad och förnedrad!
Var till och med tvungen att gå på promenad så här...
Vad ska grannarna tro?

OK, förlåt då...


Jag kan ju förstå att detta inte är så trevligt! Men den här delen av Felafjällan sparkas åtminstone inte...




Nu när jag har sagt förlåt kan vi ses då? Jag har tråkigt och hittar ingen kompis. Matte i all ära men det blir inte samma sak!

RSS 2.0