Och förresten...


För er som har funderingar kring hur rödstrumpan såg ut så var det faktiskt precis så här illa:



1:a advent...

Vad vore 1:a advent utan pepparkakor, glögg, och första ljuset tänt? Mitt lilla hundhjärta värms av åsynen och dofterna!

  



Och den snygga granen i "vår" rondell ska vi naturligtvis också ha med!






För att inte tala om vårt vintriga hus med adventsstjärna och ljusstake!






Kul tur i skogen...

Idag var det livat värre i skogen. Tant G och herr M har tagit upp kampen med rådjuren om vilken som är mest intressant och rolig. Det var sökrutor här och godissök där och rätt vad det var var det någon av dem som försvann.
Idag hade inte rådjuren en chans!

Förbluffande...

Två av mina mattar är nog fortfarande chockade! När det till slut blev dags för bandagebyte igår satte jag mig bekvämt tillrätta i lilla lillmattes knä och sträckte fram min tass som fick en ny, fin rödstrumpa!
Jag fick en skorpa!

Vilken cirkus...

Ja, igår var det stor galaföreställning här hemma. Första gången mitt bandage skulle bytas!
Jag sprattlade, skrek, pep och gnällde. Men hur jag än försökte så blev jag övermannad (NÄ, överkvinnad) av alla mina tre mattar som höll fast mig och min stackars tass och till slut lyckades peta dit något som åtminstone påminde om den fina rödstrumpa som veterinären fick till.
Ikväll är det dags igen!

Besök hos veterinären...

I helgen när vi var i skogen så skadade jag min klo så igår när det var vardag igen var jag tvungen att uppsöka "vårdcentralen". Jag hatar ju när någon rör mina tassar så jag drog igång stora föreställningen och klättrade upp i mattes famn. Precis som jag brukar göra när jag ska klippa klorna.
 Raskt drog den för all del trevliga veterinären fram en spruta som hon gav mig. Av den (och en till) blev jag så trött så jag slumrade till. Matte säger att någon gång ska hon berätta för mig allt jag var med om när jag sov men det kan jag i alla fall säga att det känns väldigt konstigt i munnen och så hörs det inte längre när jag går...! Den skadade klon är borta och istället har jag ett rött förband, väldigt lämpligt såhär i juletider. När jag går ut får jag tejpa fast en bajspåse runt bandaget för att hålla det torrt.
Matte har lovat att jag ska få använda de fina med dödskallar då.
Veterinären tyckte inte att mina klor verkade vara i nåt vidare skick så nu ska jag börja äta fiskleverolja. Det innebär att jag kommer att lukta fisk men det får väl min välmenande matte stå ut med.
För övrigt så sa vererinären att det där tandpulvret inte var nåt att ha, det kunde t  o m vara tvärtom för det bidrog till att kalciumet binds i kroppen, inte på tänderna (=tandsten) och det var inte bra. Så nu slipper jag det, matte ska börja borsta mina tänder istället.
Lycka till säger jag!

Ibland är vi vänner....


Bildbevis....


Nu har vi förevigat det: FelaFjällan är en snorvalp! Kolla nosen.



Coooool kille...







Eller hur?

Där kan dom ligga...





De eländiga kattfröknarna har hittat en ny bädd att lägga beslag på! Skönt, tycker jag.


  

Egen härd är guld värd...


Så måste hon ha tänkt min underfundiga lilla lillmatte!



RSS 2.0