FoppaLoppa

Igår var jag med på äventyr må ni tro! Gullan kom och hämtade oss för en skogspromenad och även om min känsliga nos inte hade uppmärksammat detta så både hördes och syntes det att också Fela var med. Bilen gungade och krängde och det var ett fasligt liv! Tacka vet jag Chezzie, hon är lite mindre yvig i sina glädjeyttringar! Jag hade tur och fick sitta i mattes knä under bilturen upp till Spikbodarna.
När vi kom fram satt jag där i framsätet och funderade på om jag skulle våga mig ut bland lejoninnorna då plötsligt en alldeles ny nos dök upp i jämnhöjd med min. Åh nej, inte en till!!! Men så var det, Fela hade släpat med sin bror, Truls och hans matte Lisa. Den utmaningen kunde jag inte motstå så jag skuttade ut ur bilen och slängde mig till vargarna, förlåt jag menar lejonhundarna.
Det gick över förväntan och jag var med på mitt vanliga stillsamma Ferdinandvis. Fast på slutet av promenaden när Truls hade kört slut på damerna så tyckte han att vi kunde leka och då blev det plötsligt lite besvärligt. Hans framtassar var ju typ lika stora som hela mig! Kunde bara sluta på ett sätt!

     

Ja, det är mycket man får stå ut med i schnauzerlivet! Fast Lisa tänkte  visst ta med en Nisse nästa gång och det lät som om det skulle kunna vara en trevlig hund av rätta sorten!
Och du Mårten, var inte orolig, jag klarar mig nog...