FoppaLoppa

Ögonlysning är en sådan sak som man bör genomgå om man är en schnauzer. Idag var det min tur och för en gångs skull var jag alldeles OK. Åtminstone ögonen, Det känns skönt, tycker jag, Jag har t o m papper på det! Tydligen är ögonen en känslig punkt på oss vovvar av den ädla schnauzerrasen. Men nu behöver jag inte göra det fler gånger förrän jag blir gammal. Om inte matte kommer på att jag ska paras och och om hon kommer på det när intyget är över ett år gammalt.
Jag insåg när jag kom till kennelklubbens lokal där ögonlysningen görs att detta är vad länets hundar sysslar med en regnig eftermiddag i oktober! Det var riktigt trevligt att sitta där och umgås en stund i väntan  på veterinären. Hittade en liten schnauzerflicka som hette Agnes och som påminde om Iza. Då sjöng jag en serenad...!