Slut på friden...
Livet med Gullan har varit bra, även om kanske inte Gullan tyckte det alla gånger. Hon skulle ju nödvändigvis släpa med sig Fjällan ( förlåt, fröken Fela Kuti menade jag förstås!) och hon blir lite föööör mycket ibland. Valpar, ni vet....
I alla fall blev jag sur och ville inte följa med på skogspromenad så länge den bruttan skulle följa med. Det är MYCKET bättre med Chezzie. Hon doftar så gott just nu också :-)
Så har jag pussats med stora lillmatte också när hon har haft tid med det, Charmat Gullans mamma och Hannas pojkvän har jag också hunnit med.
Se, så mysigt vi kan ha det!Idag fick matte reda på att vi kom med på fortsättningskurs hos AW Hundkul. Så nu ska jag ut och lära mig saker igen. Fast det är rätt OK, man träffar ju nya kompisar och kursledare Anja är en kul prick!
Ja, ja lilla sötloppan. Sur är väl bara förnamnet på vad du var. Och Felafjällan som var så snäll!
Sköt dig nu på skolan så matte slipper skämmas.
Hej Foppa! Jag heter Chili och jag tror att vi bara träffats en gång hemma hos dig och det var förra sommaren. Då var jag inte så gammal och jag märkte att du tyckte att jag var ganska jobbig. Men vi har en hel del gemensamt har jag upptäckt. Jag har också en egen blog. Sen brukar jag också leka med Gullan och hennes STORA hundar, fast jag tycker nog att Fela är den som är roligast att leka med. Hon hinner sällan med i svängarna när vi springer och leker ta fatt men när hon väl får fatt i mig så är jag rökt. Sen vet jag att din matte och min matte ofta pratar om oss. Kul med din blog ialla fall. Jag ska hålla koll ifrån mitt nya hem i Åre. Kram Chili(vippen)
